Hur svårt kan det vara?

O: Alltså det här trasslet med Lars Vilks...

Jag: Ja?

O: Kan inte dom bara göra en egen rondellhund med Jesus, 

så är vi kvitt sen?

Igår på restaurangen:

20.35

Jonas: Kommer du snart? Jag har suttit här i fem minuter?

20.41

Jag orkar inte svara, springer mot restaurangen.

2.42

Jonas: Kommer du snart? Jag sitter ju här SJÄLV med en flaska vin, jag känner mig sin eb NÄTDEJTARE?

Just nu på Fatbursgatan:

J: Men om du VILL att vi skall vara ett jävla LATTEPAR så har vi en kris. Det kommer inte att hända.

(Jonas vill inte gå på Vårsalongen i helgen)

Söndag på Djurgården/in Hell?

Jag: Men vad skall vi göra i helgen?

Jonas: Ingen aning.

Jag: Men kan vi inte gå på Vårsalongen, på Liljevalchs?

Jonas: Men jag orkar inte vara en sån människa.

Jag: Hurdå menar du?

Jonas: Ett sånt där DJURGÅRDSPAR.

Jag: Men kan vi typ... gå på Skansen?

Jonas: Skansen är okej. Det är ju gulliga lemurer och skit. Men jag pallar inte den där Vårvisningen eller vafan det heter.

Jag: Vårsalongen.

Jonas: Ja iallafall, att på måndag frågar någon vad jag gjort på söndag, och då måste jag svara att jag varit på VÅRSALONGEN. Nej, det pallar jag fan inte.

Kanarieöarna var som en disneyfilm - alla talade svenska:

Men vänta nu. En hund som ser helt jävla animerad ut?

Och varför pratar den inte med Peter Jöbacks röst? Eller om den skulle sjunga som Sofia Kjällgren kanske? Det borde den verkligen gjort. De har en del kvar att jobba med här, i vildmarken bortom Maspalomas.

Jonas landar i den hårda spanska verkligheten:

Jonas: Alltså, såna där tokigt stavade kinamenyer och så, det trodde jag var en myt.

Jag: Nej. Jag har sett både kotte i sås och biff med slök.

Jonas: Jag förstår det nu. Här kan vi beställa Bränd Grädde Med Ägg Av Fjäderfä?

WTF?

(det alltså nummer 89 på menyn - nummer 90 är... Stek Mjölk?)

Vardag på Södermalm:

Jag och barnen har för länge sedan bestämt att det är okej att uteliggare och bänkfyllon flockas där vi bor. Jag har berättat att det är för att vår stadsdel har sagt ja istället för nej till en massa olika ställen där dom kan få hjälp. Det tycker barnen ändå är bra, att man är generös.

Men idag blev det lite extra konstigt.

Jag sitter i en taxi vid Mariatorget som stannat för ett rödljus. Plötsligt driver ett gäng rätt vindrivna existenser mitt i gatan, mot bilen.

- Å fyn faaan, säger taxichauffören och trycker på centrallåset. 

Så ställer en av dom sig och tittar rakt på mig, och rycker i dörren.

Och det är Leyla K. 

Är inte det konstigt?

Taxichauffören hade INGEN aning om vem det var. Jag funderade på om jag skulle nynna Got To Get, men lät bli.