Här filar snickarna på sin hemlängtan:

Transportfrågan:

Vi åker båt, överallt. Idag satt jag och försökte boka några biljetter till Åre. På nätet.

Tåg. Det kändes väldigt avlägset.

Just nu i Amsterdam:

- Mind your step!
- Mind your step!
- Mind your step!
- Mind your step?

Varför är jag dömd till FEM timmars väntan på Schiphol, innan planet till Manila lyfter? Och varför, OH varför, satte jag mig redan nu vid Gate 20, precis bredvid ett rullband, just där en högtalarröst oavbrutet säger "Mind your step"?
Till resenärer som tydligen skall få resa någonstans inom en rimlig tidsrymd.

Vanteträdet - i ett kvarter nära mig:

Jag raljerade i våras över att en förälder på skolan samlar strumpor till en udda-strumpa-installation i Södermalms Allén. Jag lägger mig nu platt inför vante-trädet.
Det var vernissage på det här verket tidigt i våras, men sedan har löven ställt till det, och inte förrän i november såg man storheten igen.

Jag vet Jonas, vi sa inga fler loppisfynd... MEN...

Vem kan motstå ett aldrig öppnat, inplastat Expedition Robinson spel från -99?
Den stora Ökampen, "...hela familjen kan samlas kring spelet med alla de kända tv-stjärnorna". Det var året med lag väst, killpakten med det hemliga tecknet, Martin Suorra lärde var svensk att göra tanborstar av pinnar, Lisa Knapp hade ännu inte mött Andreas Johnson, Klas Dahlström hade inte blivit kvällstidningsjournalist... och vi var i Filippinerna. Jag erkänner, det var inte jag som gjorde det här UNIKA fynden. Det var Calle B. Men JAG FICK DET!

Själv är jag mer en tvål & vatten människa.

Jag är är så långt ifrån en produktmänniska man kan komma. Men många nära vänner vet att uppskatta en pytteliten krämburk för några tusenlappar.
Här förevisar T sin produktarsenal - och då pratade vi BARA solskydd.
På bilden: "Du fattar inte, det här är inte vanligt solskydd, det HÄR, det är håll-käften-solskydd". Sedan följde den särskilda solkrämen man skulle ha på huvudet, och den som var avsedd för ansiktet. Även dom av håll-käften kvalitet.
Sen gick jag hem och tvättade ansiktet med två & vatten, innan jag vaknade igen och krämade på lite av Apotekets Solskydd 10.

Sett på skolan: Världens äldsta manliga strippa!

Klara 8, satt i läshörnan när jag skulle hämta henne. Och pluggade på om Guinness olika fantastiska rekord. Hon hade hittat världens äldsta manliga strippa, världens längsta kyss och världens kortaste tvillingpar. Vem kan klaga på dagens skola?

Ikväll: se denne mans Quickstep!

Jag fantiserar om att få se Elisabet Höglund dansa in med bakåtstruket, slickat hår i en stram knut. Kanske cha-cha.
Fast i bakhuvudet vet jag att jag bara kommer att skymta Bettan, skuggad av den stora frisyr som utgör halva hennes personlighet, men att jag kommer vara nöjd ändå med att se Hasse ge allt han har. Det räcker iofs bra.

En sak jag inte saknar med Filippinerna:

23.20 i receptionen på resorten:

Jag: There is no toilet paper in our room?
Portier: No
Jag: Can you please give me some?
Portier: Yes, yes. But the door is locked.
Jag: ?
Portier: But I will leave note to housekeeping, yes?
Jag: No. NO. Can I steal it?
Portier: Yes. But door locked, yes?
Jag: In the restaurant?
Portier (DJUP suck): Okay... okay. I will steal for you. Yes?

Den allmänna amnestin har börjat...

... i tunnelbanan av alla platser. Vem som helst kan röra sig fritt där.

Person: Vet du vad klockan är?
Jag: Nej, jag har ingen klocka.
Person: Men det är väl iallfall den 16:e på fredag?
Jag: Eeeh ja.
Person: Bra, bra.

Hm. Filippinska kex stavar... annorlunda.

Vi svenska tjejer dubbeltecknar ju konsonanten efter den korta vokalen.