Klara 8 vill lägga en röst i Melodifestivalen:

Susanne Alvengren sjunger.

K: Man kan rösta på ett dyrt och ett billigt nummer. Och smsa. Varför finns det inget nummer där man kan rösta bort henne från scenen?
Det känns som om hon varit där i två timmar nu?

- Älskling, vad tjock du har blivit!

Två kvinnor äter och dricker vin.
Tre män röker och pratar vikt.
Modernt.

J: Men det är väl dåligt av henne, att hon inte säger till mig om jag blivit TJOCK?
M: Ja. Eller nä. Eller, jamen... jag har ju OCKSÅ blivit tjock! HON har inte heller sagt något!
J: Alltså, tänk om man får en sån där JÄTTEMAGE, som man aldrig blir av med.
M: Känner du att du har sådär som två tjocka fileer, liksom bakpå ryggen?
J: Vänta.. ja...
M: Och att det blir sådär lite otäckt när man böjer sig fram... ?
J: Ja, ja!
I: Och när tyget mellan skjortknapparna liksom bångnar?
M&J: Ja, ja... DET är verkligen otäckt.
I: Min bästa tisha, jag är verkligen coolast i stan i den, men inte nu, för den liksom slutar vid naveln...
M: Jag vet EXAKT hur du menar nu...!

Vad trevligt det blir kring middagsbordet när folk hittar ett samtalsämne dom verkligen brinner för, visst?

Nyss hos frisören:

Klara har bestämt att hon skall till frisören och klippa av sig (nästan) allt håret. Hon vill ha exakt samma frisyr som Linda Bengtzing.
Precis innan vi skall gå in stannar hon utanför:
- Alltså mamma, du fattar väl att det inte är för att hon är KÄND eller så, det är för att det är en snygg FRISYR! Okej?!!
- Eh, okej.

När Bistrovagnen passerade Gävle:

Jag: Har ni vatten?
Bistro Kärring: Nej.
Jag: Mjölk?
BK: Nej.
Jag: En festis, smakis kanske?
BK: Nej.
Jag: Har ni NÅGONTING mina barn kan dricka?
BK: Vi har bara vin, öl och jo, en cola light kvar.

I ett tåg med fjorton vagnar? När det är två timmar kvar? Seriöst?

I Åre, lokal tid:

Jag: Men igår var vi ju här, när var det nu igen?
Klara: Elva.
Jag: Elva kan det ju inte ha varit?
Klara: Ett då.
Jag: Då åt vi ju lunch?
Klara: Ja, det var iallafall visare på någon av dom där tre stora siffrorna högst upp på klockan.

Hur svårt kan det va?

Om man nu lyckas få alla i skidbacken att känna sig nästan lite coolare och snabbare MED hjälm - varför misslyckas man/vi/kollektivet så kapitalt med att få till cykelhjälm?
Va?

Fjällräddningen - Stockholms sjukhus 1-0

En offpist-i-skogen åkning med mindre lyckat resultat, och M får åka skoter till sjukstugan. Sedan taxi till hälsocentralen. Det är i slutet på dagen, men jag är en härdad förälder från 08-området.
Jag: Kommer vi att stanna hela natten innan någon tittar på henne?
Syster: Va? Nejnej, vänta, där kommer doktorn, det blir på direkten. Och sen röntgen om det behövs.
Mindre än en timme från skoter till afterski, via vårdcentral/läkare. Wow.
OCH inget brutet.

Tre röster om Rosing:

Jag är nyfiken på "Den rätte för Rosing", men har inte kanal 5 i fjällen (däremot kan jag kolla cricketresultat på bbc nånting, och al-jazeera funkar fint). Därför är det en lättnad att alla andra verkar ha det.
En snabb koll på "status/vänner" på facebook:
1: Kollar Rosing.
X: SEKUNDÄRSKAM!
2: Rosing! Jesus!
Dåså. 2-1. Kanske kan jag missa även nästa avsnitt?

Men hur svårt kan det va?

Hatar man inte den frasen, i alla former?
Hur svårt som helst ofta, tydligen.
En lite förklädd, maskerad form av "hursvårtkandetva" är;
"Det bloggas dåligt tycker jag".
Hm. Men det menas att det bloggas inte dåligt, utan inte alls. Och att den som säger det vill läsa mer, snart.
Tydligen funkar det.
T, som hävdar att hon kortbloggar genom att ofta byta facebookstatus, tyckte att "det bloggas dåligt". Och jag gick på det, tydligen.
Blogg on.

Once in a lifetime - jag överdrev INTE:

I stugan:
Jonas: Men du skämtar, säg inte att du åker med HJÄLM?
Jag: JOOO, ALLA gör det. Två av tre i backen, jag lovar, då räknar jag inte ens dom knähöga barnen, som MÅSTE ha hjälm.
Jonas: Jag skall fan räkna när vi kommer till liften.

I liften:
Jag: Hur går det med räknandet?
Jonas: Det är inte klokt, jag har slutat. Jag slutade vid jättemånga.

Få se nu... varm choklad, en fanta, och.. och...

Vi fikar på Åregården, efter en dag i backarna. Jag fick Gluhwein.
Och skickade den är bilden with love från Åre till Jonas.
Nu är han här! Tänk att friluftslivet lockade så!

Nej, snön saknar jag inte längre.

Tvärtom. I Åre finns nu allt jag längtade efter i Filippinerna. Barnen, snö, kyla, sportlov.
Snö och kyla?
Hur fan tänkte jag där egentligen?

Läget är både mörkt och ljust på samma gång:

Ljust för att det är snö överallt.
Och mörkt för att vi verkar vara insnöade.
Har just hjälpt ett större barn ut genom fönstret. Hon får skotta.
Under tiden hinner jag tydligen blogga lite.

Ligga på jobbet?

Vi var väldigt många par i Filippinerna, några var släkt och ja, allt hängde liksom ihop.
Så frågan: Men vem är hon ihop med?
... var aldrig konstig, man förutsatte alltid att det var någon man kände. Sannolik någon i en bungalow bredvid.
Svaret: Inte någon här, hon är ihop med en vanlig tv-tittare, var lika tänkvärt varje gång.
Tänk.
En tv-tittare.

Nyss i Åre:

Jag: Men hittar du Klara?
Klara: Det är enkelt. Man åker lift upp och backe ner, bara.

Män och saker dom gör, 2:

Men vafan?

Just det.

"Efter MÅNGA TIMMARS krävande innehållsmöte hann redaktör P och redaktör J ändå med paddelbåten ".

Det var ju så jag skulle skriva.

Män och saker dom gör, 1:

Jag: Är det HÄR ni är?

Dom: Ja?

Jag: Okej, ja för vi har...

Redaktör P: Jag skall tala om vad du skall skriva till den där bilden du tog nu: "Efter flera TIMMARS KRÄVANDE innehållsmöte hann dom också med ett snabbt parti kort". Så skall det stå.

Samtalsämnen som passar bra till Mango Daquiri:

- Pannkakor? Men vad ÄR det för en vuxen människa, är det mat, är det godis? JAG vet inte.

-  Men visst finns det INGEN dryck som passar till smågodis?

- Men är inte blöt mat det äckligaste? Våta flingor, Tiramisu som är riktig svampig, vått bröd...

- Skall vi äta pizza eller här?

Redaktör P, i baren 3:

Efter att ha sagt 1 + 2 i inläggen nedan.

"- Tror du att jag säger sånt där står i relation till att jag inte har haft någon flickvän på länge? Att det liksom hänger ihop?"

Hm. Han kanske är något på spåren där.

Redaktör P, i baren 2:

P: Men du, du skall vara GLAD att du inte är lika ROLIG som vi. Då hade du varit ful och tjock!

Jag: Va?

P: Ja, tjejer är ju aldrig lika roliga som killar. Och deras humor står i direkt relation till deras utseenden.

Jag: Jag skall fan blogga det där.

P: Jamen du har ganska bra humor gehör ialllafall.

I baren:

P: Det var roligt sist när du var sådär rödögd och flamsig.

Jag: Va, vadå?

P: Ja... full väl?

Jag: Men du sa RÖDÖGD OCH FLAMSIG?

P: Men inte på ett dåligt sätt... jag GILLADE det.

Jag: Ordagrannt sa du faktiskt rödögd och flamsig.

P: Ja... jo.

Fågel, fisk eller myrkotte?

Vi bor vid Sydkinesiska sjön, omgivna av regnskog. Det finns såklart djur under varje sten. Men myrkotten måste ändå vara det konstigaste. En korsning av grankotte och myrslok.

Just de här har tjuvjagats och skulle smugglas någonstans, men har blivit beslagtagna av polisen i byn. Nu skall dom släppas ut i friheten. Jag hoppas att de dyker upp i baren någon kväll. Än så länge har jag bara träffat möss och ödlor där.

Are we there yet? ARE WE THERE YET?

Nej. NEJ Åsnan. Vi är tyvärr inte där. Än.

Just nu på resorten:

Vi bor inte själva här på resorten, och vi fantiserar mycket om vilka Dom Andra egentligen är:

1. De ryska torpederna: två tjugonånting, med korta hemklippta luggar, blekt hud och vita linnen. En trettioåring man inte lägger på minnet, och en stor kroppsbyggartyp med rakat huvud och formrakad mustasch. Dom hör inte riktigt till det vanliga klientelet, inte gamla pengar, inte företagare, inte japaner, definitivt inte kärlekspar... vi har spekulerat i dagar och nu enats om att dom är fyra ryska torpeder som ligger lågt.

2. Dom japanska Superstjärnorna: ett par i lite ballare kläder än dom vanliga, lite mer solbrända, bättre smink och framför allt har båda lite blonderat (!) hår. Vi tror att dom är superstjärnor, och det är en rolig tanke att dom för oss är... inget annat än 2 japaner med konstigt hår.

3. Dom Grekiska Redardöttrarna: De har sina föräldrar här, men har hängt i baren lite som hangarounds, i flera dagar. Ganska kurviga och med stora frisyrer. Lite Onassis, har vi tänkt oss. Jätterika redardöttrar. Med enorma skepp som kryssar över världen men som ingår i... farfars trustfond?

(Det visade sig sent inatt att dom var studenter från Chile...)

Nämen en kaffe på det här va.

Som sagt. Vi är helt sjukt långt från latte i höga glas.

Nyss i lagunen:

Vi paddlar, jag och Jonas. Skall testa en tävling.

Jonas: Jag vill sitta fram. Tänk att vara en sån där stor blå mun, som sitter i en sten.

Jag: Du menar en jättemussla?

Jonas: Ja iallfall, tänk... "Hej, jag är en stor blå mun"

Jag: Ehm.

Jonas: Är vi fraaaaaamme snart?

Imorse, i sängen:

Han: Jag har inget att ta på mig?

Hon: Nähe.

Han: Jag skulle vilja ha klänning. Det verkar så skönt. Bara att ... dra på sig.

Hon: Jag går upp nu.

Limit: 20 + 12 kilo bagage...

Minst en sån här borde jag kunna unna mig?

Från vaktelägg till gatukök:

När man ätit buffé (för länge) längtar man till slut efter att beställa EN enda sak, som man vill ha JUST NU. Igår blev det en båtresa in till El Nido, och en pizza Hawaii.

Guldkant kan vara så många olika saker, beroende på var man är i nuet.

Same same but different.

Vi är ju iallafall i skärgården. Visserligen i Sydkinesiska sjön, men ändå.