I soffan på Södermalm:

Han: Aaaaaj

Hon: Men jag skulle bara resa mig?

Han: Men ingen kan resa sig så osmidigt som du. Typ med våld.

För högt i tak:

Vi kan kalla honom "någon", eftersom han inte heter det:

- Men kan man inte ha typ en massa stenrika araber som tävlar om att vinna ett litet land eller något? Lichtenstein eller så?

Okej, det fanns visst EN sak i källaren jag inte behövde:

Artist, sång, genre?

Musikaffären 4Sound har jobbat lite extra med skyltning/event idag. Det kunde dom låtit bli. 

Oväntade bieffekter:

Hur skall jag berätta för Jonas att vinylskivorna står längst in, och att jag nu måste tömma hela källaren? Så mycket fina viktiga saker som jag sparat, som jag tänkt återanvända! Slipa lite, spika lite, pyssla lite... vilken helg vi skall ha!

Får äntligen flytta in från källarkylan, 3:

Får äntligen flytta in från källarkylan, 2:

Får äntligen flytta in från källarkylan, 1:

Årets espressobryggare!

Men den här spelar upp mina vinylskivor. Och matar in dom i datorn. Kärlek.

Detalj av hemmagjort stenåldersspjut:

"FAN vad bra, sa min bror. Ett eget SPJUT! Det kan man aldrig få för många i golfbagen!"

"Bra" i "målgruppen":

Jag: Men på riktigt, du var på Ladies Night?

Hon: Jaaaaa!

Jag: På riktigt?

Hon: Det var helt underbart!

Jag: Du tyckte det var... ja alltså, bra på riktigt?

Hon: Det var HELT underbart! Jag har redan bestämt att jag skall gå nästa år igen! 

Jag: Men...

Hon: MEN, redan på lördag skall jag gå på Golden Hits. Dom spelar bara SCHLAGER!

När mamman själv får välja?

Jag vaknade på 42-årsdagen i skärgården, av små barnaröster som sjöng Happy Birthday. och en bricka med den godaste av frukostar... bullar, sega bilar och saft. "Du säger ju att vi inte får koka vatten ensamma". Nej. Nej just det. Sedan fick jag:

1. Ett hemtäljt stenåldersspjut med blomma på.

2. En björn i bark (också täljd).

Knivar får man nämligen använda ensam, om man anammar familjens knivregler.

Mycket coolt. 

Lördagskväll i skärgården:

Men det allra allra bästa är nog att vi försov oss, så nästan hela huset var redan städat när vi kom. Perfekt.

Fredagskväll på Söder:

Fyra barn på middag. Singstar. Alla somnar. Vid halv ett längtar ett inlånat barn hem och jag lämnar i taxi. Nu ser jag klassiska Thelma & Louise. Och undrar varför Callie Khouri inte skrivit något mer. Det är ändå daterat -92. Eller ja, hon skrev Something to Talk about, också. Lasse Hallströms hästfilm. Där Kyra Sedgewick säger "put a stamp on it, lick it, an mail it to somebody that gives a fuck". Men ändå.

Bara i vår familj var den en självklarhet: Bilhjälmen

Fast såhär fina hade bara mamma och pappa. Med bilhandskar till. Vi barn, vi hade mer typ störtkrukor. Med vita stjärnor.

Här väntar Jonas födelsedagspresent:

Altså, den han fick för två år sedan. Den stod först i Sibirien något halvår, sedan ganska länge i Frihamnen, och sedan i våras lever den i villa exil på Lidingö. Den kan liksom bara cykla till.

Imorse sa Klara; Alltså om du inte får någon present för att du inte kan koka kaffe, då skall Jonas inte ha någon för han kan inte cykla hem.

Varför har jag inte kommit på det här tidigare?

Nyss i en lägenhet på Södermalm:

Han: Men vad tycker du, kan jag gå såhär?

Hon: Du är jättefin. Och jag älskar dig.

Han: Mäh! Jag vill ha specat beröm.

Hon: Jaaa... rocken är ju sjukt snygg. Och jeansen. Jeansen är du jättefin i.

Han: Jaha. Du hatar alltså scarfen, skjortan och skorna?

Äntligen!

Jag har idag fått 48 mail som krävde svar.

Men två, två krävde verkligt engagemang.

Det första var ett alla mail om en anti-age creme burk som "fått fötter". 

Det andra var att burken kommit tillrätta.

Puh!

Ett höll jag verkligen andan här.

Nu undrar jag bara - skulle den här anti-age cremen hjälpa mig?

"Chop Chop ???"

Ja. JA. Jag skall. Huskorset, ikväll är det jag som sitter med en innerstadslatte. Från Drömmaskinen. Har vigt kvällen åt detta. Barnen är motiverade. Och ja, det står födelsedags saker på spel. Jag har önskat mig en sån där skivspelare som liksom  spelar upp ens vinylskivor och matar in dom i datorn. Perfekt tänker jag. Något tekniskt med en manual.

Dis-invent lista:

Ordet "Livspussel"

Atombomben

Botox

Expressomaskinen Dream - for coffee lovers

Det sjukaste är att jag älskar den. Önskade mig en i många år. Blir glad varje gång jag ser den. Och snart snart, i en kopp nära mig?

På kontoret: Vem fan har köksveckan?

David: Du. Vi glömde ta en bild igår.

Jag: Va? FAN. Vilken?

David: Det är lugnt, jag har förberett, vi tar strax en pickup i köket.

"Så rysligt jävla ägd"

Ovan: nyss messat i min telefon. 

Följande nyss kommenterat på min blogg: "Så galet supermega stört ägd du är! Ofta inte jag sitter här hemma och dricker godaste kaffet i stan!!!! På vems maskin? Jo diiiin diin diiin".

Jag lägger mig platt. Och när Dea firat färdigt skall hon lära mig kaffemaskinen och sen är det JAG som får presenter! Perfekt.

Dagens citat:

"Men kom igen, hur svårt kan det vara? I med kaffet i hållaren. En knapp för på, vänta till trycket mellan 80-100 bar. Osså en knapp för att börja pressa kaffe. Klart"

T.

Okej T, du vet var jag bor. Välkommen!

Tills dess är mitt svar är: Hur jävla svårt som helst. 

Klara 8, funderar över Kungafamiljens ekonomi:

- Men är dom typ svinrika? Så att dom kan köpa vad dom vill och ändå ha pengar över?

I en skola på Södermalm:

En mamma samlar in udda strumpor till installationen "Udda Strumpan".  Vi andra har inget annat än udda strumpor.

Igårkväll på Södermalm:

Hon: Varför heter det nattduksbord? Eller är det nattygsbord? Vad är grejen?

Han: Spelar det någon roll? Du lägger ju bara sakerna på nattduksgolvet?

Nedräkning Finkaffet, 7 dagar kvar: Hotet

Han: Du skall inte tro att jag inte menar allvar.

Just nu på Södermalm:

Han: Vad är det för film?

Hon: Jag tror det är en självutnämd film.

Han: Du menar självupplevd?

Hon: Ja. Med Jack Gyllenhaal.

Han: Du menar Jake Gyllenhaal?

Hon: Ja. Ja, ja.

Han: Jag tar ett bad.

Verkligen?

Året var 1985, jag hade precis flyttat hemifrån och Whitney ville dansa med någon. Ingen kunde ana att texten var en profetia. Fö: Dea är röd, Jonas blå.

Jag ser på dig att du tänker tomtebolycka, sluta genast!

Sa Jonas när jag rensade svamp. Då lämnade vi det gemensamma matbordet och tände ljus och sjöng singstar istället?

"Din mamma jobbar inte här!"

I skogen. I mossan. I MIN svamp. Resterna av en död kultur? En twistpåse? Vem köper twistblandning på 2000 talet?

Rättelse:

Alltså, enda skillnaden mellan flickorna nedan och oss är ju att vi i enlighet med fotbollsförbundets stadgar spelar med ordentliga benskydd.

-15 -0. Jaha. Jag trodde det var fotboll du spelade?

(laget på bilden har inget med matchen att göra) 

Ja. Jag vet att det i resultatlistan ser mer ut som... tennis kanske. Men vi sköljde ur och gick vidare. Jag har spelat i just det här laget sedan i maj, och idag, IDAG, näst sista matchen, vann vi för första gången. 3-2. Så jävla coolt. Nu skall vi bara skriva till förbundet och säga vad vi egentligen tyckte om domaren. Hade vi gjort det live och med det verbala eftertryck han förtjänade, hade vi blivit avstängda. Och då kan vi ju inte vinna sista matchen nästa helg.

Häng med mig, sa jag till pojken längst till höger. Så bjuder jag på en drink.

Det här är jag och  mina bröder. På den tiden vi ännu hade bilhjälm när vi satt i Saaben och bara trodde det fanns svartvit tv. Igår (drygt trettifem år senare) försökte jag bjuda den framgångsrike konsulten till höger på en drink. Men han svarade att han hade fullt upp med att lägga Det Stora Livspusslet. Jag kunde inte lova att det blir enklare, men jag kunde lova att jag frågar snart igen.

Nedräkning Finkaffet, 8 dagar kvar: Budgivning?

- Jag kan hjälpa dig med kaffemaskinen, om jag får halva den nya presenten?

- Men du vet ju inte vad det är? Inte ens JAG vet vad det är?

- Jag litar på Jonas. Han har bra smak och dyra skor.

Ungefär så lät det när en nära vän igår erbjöd sig att göra mig till en fulländad Barista, mot en andel i nästa födelsedagspresent.

Welcome to the dark side - we have cookies!

Del 2!

Welcome to the dark side - we have cookies!

Del 1!

Oh, ett så begåvat barn! Bara 8 och skriver ... fonetiskt?

Här ger jag "uppåt framåt" ett ansikte.

Det snart två veckor sedan, och det sägs att jag befann mig i världens högsta och längsta canopy walk. Det vet jag inget om, eftersom jag bara tittade upp, fram, mot nästa trädstam. Kanske låg bron direkt på marken? Jag vet inte jag. För mig är det 530 meter rädsla. Och jag såg varken ner eller tillbaka. Uppåt framåt. Vilket jävla uttryck det är.

Barn. Hur svårt kan det vara?

Man är frånskild. Man har barn varannan vecka. Alla jämna eller alla ojämna veckor, väldigt enkelt system. Men plötsligt har något blivit fel och det ser ut som att jag är i Cannes och Uganda samtidigt som barnens pappa jobbar i Rom. Och samtidigt, i norra Europa, skall barnen ha en helt vanlig skolvecka på Södermalm.

Ex man: Men jag säger ju att det är din vecka!

Jag: Nähä!

Han: Joho!

Jag: Näeee???

Han: DU har OJÄMNA veckor. Hur svårt kan det vara? Tänk på något som är svårt att glömma bara. Som att du... städar väldigt ojämnt?

Nedräkning Finkaffet, 9 dagar kvar: Ilskan

- Håll käften, säger jag till Manualen. Det här är ingen dröm, det är MIN VERKLIGHET, fattar du? 

Ingen latte inom 9 dagar = ingen ny dyr födelsedagspresent = motiverad.

Äh. Kom fram nu Roxy, det är inte roligt längre?

Note To Self: Hamstern får fan inte vara med nästa gång vi leker kurragömma. Vi slutade räkna för 14 dagar sedan?

Nedräkning Finkaffet, 10 dagar kvar: Historien

Kaffet kom till Europa 1615, och år 1652 öppnades det första kaffehuset i London. Bryggkaffet kom runt förra sekelskiftet, från USA. Och under andra världskriget kom både surrogatkaffe och snabbkaffe, slag i slag. Att det tar ett år för mig att nå barista nivå är alltså i jämförelse ingenting. Idag har jag t ex övat på att hålla ordning på min egen kopp. Testade med de tio som ryms i bryggaren. Om 10 dagar skall jag alltså bara kunna koka en kopp i taget? DET är ju ett snäpp ifrån cikoria om något. 

(Obs. kaffet på bilden är vanligt fulkaffe och har inget med texten att göra)

Föräldramöte 2:

 

Pedagog: Nu har vi tänkt att alla skall presentera sig: Namn, vilket barn ni har i gruppen, och något personligt om er.

Förälder 1: ... och jag plockar gärna svamp.

Förälder 2: ... jag har inget körkort.

Förälder 3: ... jag har börjat ta gitarrlektioner.

Förälder 4: ... jag går på afrikansk dans.

Förälder 5: Jag vill lägga till att om någon här har några UDDA STRUMPOR hemma, så tar jag tacksamt emot dom.

(Väldigt rolig fråga i en samling på drygt 40 föräldrar - är det någon barnfamilj som har några strumpor i par, det hade väl varit en mer relevant fråga?)

Förälder 5: Jag planerar en installation över Södra Stationsområdet. Det skall bli massor av strumpor. Jag har tillstånd att hänga upp dom, fast inte i träden.

Föräldramöte 1:

(två timmar in i mötet)

Jag: Finns det kaffe?

Pedagog: Nej, idag bjuder vi på saft!

Jag: Jaha.

Pedagog: Ja, den är förstås sockerfri!

Jag: Jaha.

Pedagog: Vi har... massor av godis också?

Själv vill jag byta tre trappor mot en hiss?

Vi sitter i möte. Det är mest en projektledare från ett annat land och jag.

Tillsammans skall vi producera tv i ett tredje land. Det inte ens låter enkelt.

Hon: Jag ser är att transfer från flyget ingår i din del av budgeten?

Jag: Ja?

Hon: Då skulle jag vilja att det är två små flygplan, inte bilar. Ni har faktiskt inte specificerat att det MÅSTE vara just BILAR.

Jag: Eh. WELL...

Just nu på Södermalm:

Han: Vad gör du i min soffa, du håller ju på med datorn? Det här är bästa tv-soffan.

Hon: Fast det är ju jättejättemysigt att sitta när dig, OCKSÅ?

Han: Det värsta är att du menar allvar nu.

På Blocket skulle min sari se ut såhär:

Just då, i Bombay, tyckte vi att det var ett lysande idé. Såklart skulle vi ha varsin sari. Frågan var bara vilken färg, vilket mönster, och hur mycket te vi skulle vara tvungna att dricka innan vi fick betala. Så praktiskt plagg. Och en folkdräkt, om man blir bjuden med högtidsdräkt. Så ungefär hetsade vi varann. Här, i hotellrummet på Lela Hotell, kan faktiskt vara enda gången jag haft den på mig. Ungefär som en bröllopsklänning. Visst är det otroligt spöklikt med alla retuscherade bröllopsklänningar på Blocket? 

Master och Teacher i sin naturliga miljö:

Jag gör en del affärer i utlandet.

Ibland förlägger man saker på bra ställen. Ibland liksom bara lägger man dom. Nästan en halvtimme tog det för mig att förhandla, ta ner och äntligen få köpa den här skylten. Skylten jag bara måste MÅSTE ha. Sedan drygt ett år har jag varje dag glömt ta hem den från kontoret. Jonas skulle säga att jag lagt den på ett bra ställe.

Vilken välsignelse, tänker jag. Men de har såklart ändå inte tid.

Hud över 42. Stryka lite?

Ja. Jag ställde det jävla strykjärnet på armen. Ofta ställer jag det på väldigt bra ställen, golvet, hallen, kaffemaskinen, diskbänken, en handduk. Aldrig strykbräda, det är ju skitjobbigt att ta fram och sen skall den tillbaka. Nej, överallt annars är perfekt.

Utom kanske då armen. 

Nedräkning Finkaffet, 11 dagar kvar: Sagan

Jag vet inte.

Hur tacklar man en dyr stekig kaffemaskin som inte bjuder till?

Den enda gången jag försökte blev det verkligen inte helt hundra.

Det är nu... nästan ett år sedan. Nu är manualen borta också. Okej, jag hade önskat mig den. Men tydligen får jag ingen NY dyr födelsedagspresent om jag inte rider in den här gamla först.

Det borde vara som när Teskedsgumman sa till stekpannan; "En dag köpte jag en fin dyr stekpanna, och då sa jag att den här stekpannan är så fin att den borde kunna steka pannkakor själv" - och då hoppade stekpannan upp på spisen och gräddade alla pannkakorna precis i tid till att gumman kom hem. Så ungefär. Give or take att jag kan ta upp själva kaffet ur lådan och ställa fram några koppar. Så.

Barn vs. Känd Musikal

(teaterviskningar med gälla barnröster och väsande vuxen)

Barnen: Varför har dom fattiga så fina klänningar?

Jag: Det är... smutsiga fina klänningar. Ni skall se, strax får Eliza en fin-fin klänning.

Barnen: Är det verkligen någon skillnad på en spansk räv och en spansk räv.

Jag: Ni hör väl att HON säger spansk REV? Söderslang ni vet. Fast det skall föreställa cockney.

Barn:????????????????

- Nej tack jag kör (hellre själv).

Helt perfekt med en taxi som glider fram exakt när jag lämnar terminal 5.

Men varför ser chauffören ut som om han sovit i trappen och hittat bilen i grovsopen?

Och framförallt, varför luktar han SPRIT?

Jag går till nästa bil. Han springer efter. "Jag har fan inte sagt nåt till henne, jag gjorde INGENTING!". Han skriker mer.

Jag försöker vara tyst. 

Han BORDE hålla käft.

Den nye taxichauffören och jag åker under tystnad hela vägen till Söder.

När jag äntligen kommer upp i lägenhet vill JAG ha sprit.

Ofta inte Irak/Iran konflikten är en generation bort.

- Ofta jag inte ens vet skillnaden på Iran och Irak.

- Va?

- Ligger dom typ ens nära varann?

- Gränsar till varann faktiskt.

- Det är fan inte okej att dom heter typ samma. Som om Norge skulle heta Norge och vi Fnorge.

Tack till medverkande: Dea, 17 - Ylva, 42