Nej, tacka vet jag piketen:

Finnen: Visste du att här finns en kvarts miljon vattenbufflar?

Jag: Nä.

Finnen: Polisen här, dom ridande poliserna, använder vattenbufflar. Rider på dom alltså.

Nu undrar jag: varför då?

Varför väljer den uniformerade polisen ett utryckningsfordon som är så jävla trögt, tjurigt och långsamt som en vattenbuffel? Man sitter ju inte ens majestätiskt högt... bara lite för bredbent och i samma höjd som gående.

Hästar, ja. Till och med cykel.

Men en sadlad vattenbuffel?

En dag i djungeln;

Vi tar oss längs en djungelväg.

Jag och finnen åker i en liten ful kärra efter en åsna.

Vår chaufför har fått en egen ridhäst.

En trulig tonårskille rider på en sadlad vattenbuffel.

Och sist cyklar en äldre man med två paddlar.

När vi kommer över floden skall kortegen stanna upp för då skall jag ha en telefonkonferens med Los Angeles.

Detta är precis så konstigt som det låter. Men ingen av oss låtsades om det, inte ens buffeln.

Nyss på Heathrow 5:

- Do you know... säger en kille som letar efter sitt plan, sin gate och sin terminal.

- Men vi känner ju varandra, säger jag.

- Är du sångerska?

- Eh nej...

- Jobbar du på dagis?

- Nej.

- Häktet?

- Nej.

- Ja, vänta, psyket?

- NEJ!

Han heter Tomas Wikström, och jag och några till gjorde hans skivomslag typ... -91 kanske. Vi hade några väldigt roliga plåtningsdagar på yttersta Torö. Och ja, här står vi på Heathrow. Det är en liten värld.

Ge dom fingret tillbaka för helvete...

Nej. Det sa jag såklart inte.

K: Igår var det en jättekorkad kille som gjorde det där fuckyou fingret till oss i parken.

Men jag sa till honom att vadå, vad är det med det där, det är ju bara ett gammalt finger.

Bra va?

K: Men vad skulle jag ha sagt om han SKRIKIT fuck you istället?

Inför morgondagens studentmaskerad:

Jonas: Skall vi bara ta varsin ansiktsstrut?

(En annan familj skall gå som Sagan Om Ringen, hela Fylke sitter säkert vid deras jävla bord. Nu har vi värsta prestationsångesten. Eller jag.)

Någon?

K: Mamma kan inte du ringa en operatör till balkongdörren?

Jag: Va? Du menar en reparatör.

K: Ja. Eller det. Men vad gör OPERATÖREN isåfall?

I stjärt och fjädrar på kontoret:

M: Nu har jag varit jävligt effektiv. Oerhört.

Jag: Ehhh.

M: Man borde få en fjäder i stjärten, faktiskt.

Lära för livet?

Jag har lovat att sy en klänning tills när D tar studenten, så jag, hon och dom små tjejerna bestämmer att vi skall gå till tygaffären och köpa iallafall mönstret.

Inga konstigheter.

På kvällen, vid vårt matbord, utspelar sig detta:

Jag: Och sedan hittade köpte vi ett jättefint mönster till klänningen.

Jonas: Hurdå... jag fattar inte... hur kan man köpa bara mönstret... sitter inte det liksom - PÅ tyget?

D: Åh pappa, jag FATTADE INTE HELLER när vi var i affären... och dom tog fram en massa BÖCKER... inte liksom... tyg eller något.

Jag: Men... kan ni INGENTING?

Jonas och D: Eeeh?

Jonas: Det här gjorde jag i slöjden: En orange grytlapp som barnflickan slängden, och en trana som tappade huvudet. Nej. Ingenting.