Nysvenska i vardande:

K: Ge mig ett G!

Jag: G

K: Ge mig ett J!

Jag: J

K: Ge mig ett Ö!

Jag: Ö

K: Ge mig ett R!

Jag: R

K: Ge mig ett L!

Jag; L?

K: VAD BLIR DET!

Jag: Gjörl? Är det ett ord?

K: Nu är det det, jag kom precis på det.

Trög kommunikation i restaurangkök:

Vi har samlats för att kolla på första avsnittet Robinson tillsammans. Deltagare och vi som jobbat. I en källare på Söder.

Jag följer med en kille i personalen ut i köket, för att reda ut notan.

Han: Men du vem är det som vinner?

Jag: Men det kan jag ju inte säga begriper du väl?

Han: Men vem är det? Är du med själv?

Jag: Eh nä. Vet du ingen brukar fråga vem som vinner. Folk brukar undra om det var några skandaler. Vem som har legat med vem och så.

Han: Men vem vann?

Han: Snääääääällla?

Han: Alltså, jag lovar att inte säga något? 

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Note to self:

Måste lära mig länka.

Måste lära mig lägga in klipp.

Måste komma ihåg att kommentera andras bloggar, inte bara läsa dom slaviskt.

Måste komma ihåg att 27 timmar i Mumbai var på tok för kort.

27 timmar från arrival to departure.

Bonus: Glad man på Brussel Air kunde checka in oss hela vägen dit OCH hem, eftersom vi klarade 72 timmars gränsen. Konstigt.

Grön juice som mellis. På kontoret.

Plötsligt serveras det ett mellanmål. Grön sträv juice och röd.

Juicedieten.

J: Det är Hälsohäxan där borta. 

M: Hörde jag mitt namn?

J: Hälsohäxan.

M: Det hade ni gärna fått kalla mig, OM jag hade varit skinnochbensmal.

J: Okej fast... jag tyckte det smakade gödsel?

M: Tre kilo på en vecka. Det är allt jag säger. TRE kilo. På EN vecka.

J: Har du gått ner det?

M: Nä. Vi börjar ju nu.

Checklista för skitfilm:

1. Den trailas oavbrutet.

2. Ingen skådis är namngiven - än mindre igenkänd.

3. Ingen regissör, manusförfattare eller annan kreatör nämns.

4. Inte ens "from the people that ...."

And the winner is....

"Shopaholic", detta biografernas nya svarta, marknadsförs för att... JERRY BRUCKHEIMER har producerat den.

Det känns ju inte direkt som ett go-see incitament.

Gör inte han ALLT jag ser på tv?

Inte jag, men en vän till mig, har en blogg...

Några citat från helgen löd:

"Jag är alldeles lurvig nu"

"Myckets snö men inga kukar"

Och en bild där hon kysser min svägerska "dunkuddar överflödiga".

Manliga läsare drömmer genast om väninnesex.

Själv får jag höra att MIN MAMMA hört av sig och undrar vad "det där är för blogg egentligen".

Jaaa du. Hm.

Årets nya svart i melodifestivalen:

Alltså, jag har bara sett den fläckvis. Men även då har jag spanat på den nya, helt planlösa, trenden med en massa låtsasband som mest är dekor (verkar det som) - och kvinnliga trummisar.

Som, tänker jag, inte sitter i bild främst för att de har känsla för takt och ton. Väl?

Om det inte låter klokt så var det säkert inte det heller.

Jag har de sista veckorna befunnit mig mellan sol och snö. Från Filippinerna till Åre, från Åre till Costa Rica, från Costa Rica till ett snöigt Newark, New Jersey...

Costa Rica var jag i exakt 3o timmar. Dit och hemresan tog 40,5. Konstigt.

I väntan på ett flygplan till regnskogen...

... sitter jag i SEX timmar på Newark, New York, och väntar. VÄNTAR. Aldrig har jag väntat mer. Ganska länge hotade dom med att ställa in flighten till San Jose. Då, tänkte jag, då är det jag som åker in till Manhattan och sover över! Sen var den på igen, och då tänkte jag göra det iallafall.
Men jag och David Bexelius räknade lite på det där...
D: Du har fem timmar, och du skall vara där två timmar iförväg... drygt en timme åt vardera hållet i transport... det blir perfekt, vi hinner ju äta lunch...
Y: Alltså... där snöstormen?
D: Ja, det är katastrof, ingen kommer nånstans, skolorna är typ stängda.
Och därför är jag kvar på en blå heltäckningsmatta på en ful flygplats.
Detta är tillvaro utan guldkant.