Jag lägger mig platt.

Jag: Men... vi skall ju köra nu... vad är det där på dina byxor... över HELA dina byxor?

P: Lera tror jag.

Jag: Eh okej. Men tröjan, vad har hänt med den?

P: Vi brottades i sanden. Därborta.

Jag: Eeeh ja. Men håret?

P: Vet inte...?

Jag: Men... men... du är ju som... som mina barn... och vi har ju inga EXTRAKLÄDER med oss...

P: Nä... men vet du. Om ni hade velat ha en REN programledare så finns det rader att välja mellan. RADER. Av jätterena programledare.

Jag: Äh, det gör inget. Verkligen. 

Det gjorde det inte heller. Verkligen. Det blev nog faktiskt bara... ännu bättre.

Karibien vs West Broadway

Same same but different, säger jag.

Är 32 dollar för en liten mozzarellasallad ett skämt, oförskämt, eller är det bara jag?

I Karibien hade jag ju kanske inte fått den alls, eller fått äta den medans någon sålde min handväska eller bror runt hörnet. Men ändå.

Så liten faktiskt, att jag beställde TVÅ.

Beyond fucked, skulle jag sagt.

Det sa jag såklart inte, jag blev så förbannad att jag betalade.

Det är fan ännu konstigare.

The odds var fan inte på min sida igårnatt:

En natt skulle jag vara i New York. En natt la jag alla mina pengar på Soho Grand.

Hotellet där man får champagne när man checkar in, och kan låna en guldfisk om man vill.

Då väntar man sig inte det här:

03:45

- Tuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut!

- Attention all guests. There might be a fire. Please stay in your rooms - I repeat - STAY in your rooms - but put a wet towel by the doorstep...

Och sedan uppdaterade rösten i taket mig sådär var femte minut den närmaste timmen.

Sen fick man somna om.

Tack. Tack så hemskt mycket.

Lurade upp på läktaren. Eller inte.

Vi har jobbat i Karibien i tre månader. Det har oftast inte varit helt lätt.

O: Jävla kleptoland. Allt får fötter, överallt.

D: Men idag tycker jag det var lite fint, nu stod ju alla di inhemska helt öppet och snickrade på skeva bord och små hyllor dom skall ta med sig hem...

O: Hmpfff.

D: Men då är det ju nästan inte stöld ens. Alltså, vi SKA ju hem. Det är ju... bara en massa bitar.

O: FAN.

Kontorslandskap

Ännu en dag på jobbet:

FYI: den illgröna, drygt meterlånga ormen är nu utsläppt efter att ha gjort sin insats som tv stjärna, och även den pälsiga insekten i lilla burken är nu mer av ett sprätt-djur, i djungeln.

Nakendag i charkskylten:

Snabbköps voodoo:

Strax efter mataffären, en bit före den italienska delikatessbutiken - där ligger voodoo affären.

Dom mest uppenbara behoven finns redan täckta och tappade på flaskor - kärlek, pengar, andras misslyckanden och vackra barn.

Men dom säljer också anti-jinx spray. Fast just igår var den slut. Otur (som såklart hade avhjälpts med en dust spray - voodoo butikens Moment 22).