Vi har förhandlat i tre timmar, men vi har haft roligt under tiden. Jag gillar honom, jag tror han tycker om mig också.
Det känns bra. Vi skriver ner essensen av förhandlingen på en servett, så att jag kan skicka det vidare nånstans för ett kontrakt.
Jag: Vad roligt, då kan vi skaka hand på det här då!
Han: Nej, verkligen inte.
Sedan blir det lite stelt och konstigt för jag fattar ingenting och vi bugar artigt innan en av oss går av pontonrestaurangen, mitt i floden, mitt i djungeln.
Och först när han kliver in i bilen viskar min guide att det är inget konstigt, han är bara troende. Och jag är varken hans fru eller dotter.
Jag fortfarande här och funderar över det. 23:30.
