Det känns bra. Vi skriver ner essensen av förhandlingen på en servett, så att jag kan skicka det vidare nånstans för ett kontrakt.
Jag: Vad roligt, då kan vi skaka hand på det här då!
Han: Nej, verkligen inte.
Sedan blir det lite stelt och konstigt för jag fattar ingenting och vi bugar artigt innan en av oss går av pontonrestaurangen, mitt i floden, mitt i djungeln.
Och först när han kliver in i bilen viskar min guide att det är inget konstigt, han är bara troende. Och jag är varken hans fru eller dotter.
Jag fortfarande här och funderar över det. 23:30.
1 kommentar:
Eller, så var du bara jättesmutsig om händerna?
puss
tesso
Skicka en kommentar