Manila by night:

Vi tog en tidig kväll och tömde baren på Mandarin Oriental istället.

Trafikstockning, Manila way:

Lite roligare att titta på, lika trist som alltid på alla andra sätt.

Pepparkakshäxan har checkat in:

Jodå. I lobyn på Mandarin Oriental står ett fullsize pepparkakshus. Helt sjukt.

"Men först måste du äta upp ALL pasta"

K: Hur säger man "efter" på engelska?

Jag: After.

K: Okej. Hur säger man "rätt"?

Jag: Jaaa, right. Eller menar du som i maträtt?

K: Jag vill säga EFTERÄTT.

Ja. Gratis. Inslagning.

Men är det denna genomskinliga plast de menar? Så spännande.

Miljövänliga engångsmuggar, el Nido way.

Annandag i byn:

Jag: Vi skall åka in till byn och testa lite grejer, skall du ha något?
O: Om du kan hitta lite skallar och gamla ben kanske?
Jag: OK.

Några timmar senare sitter jag i båten på vägen hem, efter att ha varit på hembesök hos mer eller mindra samtliga invånare, vägvisad av det George kallar "african phone" - man frågar någon som känner någon som springer efter en kompis som... kanske har slaktat till jul.
Nu sitter jag i båten med ett kohuvud och en getskalle, och hoppas att det är vad O önskar sig.

Hört i receptionen, 23.40:

- There is no toiletpaper in our room?
- Yes.
- So, we may need some?
- Yes?
- Can I please have some?
- Yes I have, but it is locked. In this room - see (rycker i handdtaget).
- Okay. So I will just go to the restaurant and steel some there, yes?
- Yes.

Summer in the city - dan före dopparedan.

Vi har ett officiellt möte med the Head Chef. Försöker förklara vad vi vill ha på VÅR jullunch. Och så säger han jaha, ja, och kontrar med att ha beställt sill och akvavit från Manilla.
Vi lägger oss platt. Drar ner tomtemössorna och hasar iväg längs stranden för att rimma.

Oj. Fuck you right back, dårå.

Nu är vi framme i El Nido. Här skall vi vara rätt länge. Steg 1: Jul, steg 2: produktion.
Men först: the fuck you - store.

"Du är ju helt karaktärslös".

Vi missar julen. Vi missar julmaten.

Snälla söta Jennie på jobbet ordnade ett julbord.

Efter 17 dagar av stenhård ninja atkins har Jonas nu svart bälte i diet.

När jag säger att nu tänker jag iallafall ta en potatis till sillen, då svarar han såhär:

- Du har verkligen INGEN karaktär.

Hm. En matslampa?

Män och mössor:

J1: Men såg ni imorse, reportaget i DN där dom dödade en massa gamla myter - "huvudet är kroppens skorsten...". Och sånt.

J2: Men DET är ju ingen myt. Pröva själv och ställ dig i ett kallt hörn i en tunn jacka och ingen mössa, och du kommer att frysa. Och när du sätter på dig en mössa sen, vad du kommer att OFRYSA. Få se vem fan som har skrivit det där. 

J1: Skriv en insändare!

J2: Ja. Få se nu... är det DOM HÄR som forskat fram det där? Det ser man ju att dom inte skulle klara en fjällvecka som fallskärmsjägare.

J1: Skriv. En insändare.

A-K ordnar julstämning på kontoret:

Ak: Nu är det verkligen KRIS. Jag orkar inte. Orkar. Inte. Hur skall man hinna? 

Hur skall vi hinna? Ojojojoj.

Jag: Nu känner jag mig verkligen peppad. 

Verkligheten VS Dikten, 1-0:

Kriminalvårdens informationschef Anne Marie Dahlgren sammanfattar det så fint: "... även dessa intagna måste få uppleva något utöver vardagen". Hjälp, sammanfattar jag.

7 dagar atkins, GI, eller något:

Jag: Fan, jag är lite hungrig faktiskt.

Jonas: Jag med. Jag vill ha ett ton vill bröd, 20 kvadratmeter pasta och en skål ostbågar.

Jag: Mhm.

Kom-ihåg- inför julfesten:

2 jättestora kastruller

1 lock

5 skålar

Nämnde jag att M lagar maten "världens största stekigaste boeuf gryta?"

"Men barn, vad vill ni vara på Lucia?"

To do:

Sy en liten svart ängelsärk + svarta vingar, svart gloria.

Sy Jungfru Maria "klänning" + vit slöja med glitter. Hitta Jesusbarn!!!

Borde jag ha sagt: "Vad kul det skall bli att se er i strukna gamla 

lusse särkar från Åhléns på fredag?".

Nyss på kontoret:

Vi har en Ungdom på här som funderar på att studera vidare:

Ung: Jag funderar på att gå Berghs. Men det är jättejättedyrt.

Jag: Mmmm. När jag gick kostade det typ 50 tusen.

Ung: Men NÄR var det?

Jag: Typ... 87 tror jag.

Ung: Ehrm. Då föddes jag.

Cykelhjälm och ålder:

M petar sig i pannan.

- Titta, jag har ett cykelmärke här. Efter hjälmen.

- Eh ja?

- Det är AGE, darling. När cykelmärken sitter i TIMMAR.

Män konverserar över mitt huvud:

P: Men milf... hm. Kan vi räkna in Ylva där, till exempel? Hon är ju mamma?

J: Jo. Men för mig är hon bara mif.

GirlsGoGames Vs World of Warcraft:

Max 18: Och sedan, när man är klar med den där trädgården, attackerar man då?

Mathilda, 10: Eh. Näe?

Efterfest i min nutid:

Tårtrester. Barnfamiljens svar på Jansson eller tunnbrödsrulle?

Jonas engagerar sig i vår tv kväll:

- Duktig varg som pratar engelska.

- Men varför pratar han inte engelska nu?

- Han kunde ju ropa hej allihopa, istället för det dära Woaaaaooooooaaaaa!

Narnia, en blandning av fantasy och kostymfilm=Jonas vision av helvetes tv.

Jonas i skoaffären: "Det vanliga, tack"

Jonas: Men det är ju olika, väldigt fina och DYRA märken?

"Ska du gå ut?"

J: Va? Näee vadå?

Jag: Men du har ju typ klätt om?

J: Men det är ju för att jag hällde SÅS på skjortan kanske. Skulle du vilja gå runt i en skjorta med sås på? För isåfall kan du ta min.

Jag: Jaha.... näe...

J: Det är för övrigt enda gången du får låna MINA kläder. 

Farbror Idering fortsätter leverera:

"Ibland är det bättre att hålla tand för tunga"

Nyss på kontoret:

Tocce: Jonas, va är det för jävla gammal bild du lagt ut på mig på din blogg?

Jag har ju bett folk ta BORT den från nätet?

Cricko: Men vad är det här för härlig bild på min kille? Lite hunkig?

Har någon sett Jonas haklapp, han behöver den?

En kille på mitt jobb, vi kan kalla honom Jonas, har det vi andra kallar en smöretneråt-dag.

1. Börjar dagen med att välta kaffet ner i datorns tangentbord?

2. Datorn dör. Men han lånar min "vi är ju ändå sambos och jag kan rita istället".

3. Tappar (nästan) tallriken i knäet, full med grillad kyckling och olja.

4. Tocce tipsar: "Blås med Lenas hårtork på batteriet".

5. Nu funkar den igen, Tocce har fått en pinne i "goda gärnings schemat".

6. Snart är det fredagsfika. Sannolikt inte enligt Atkins. 

Sa jag att han har tappat bort alla sina koftor också?

Homestyling tvåpunktnoll:

Svunnen är tiden då mäklaren sa att det räckte att "...ställa fram en skål citroner".

På riktigt. Hur tänkte dom?

Johan Idering, 87:

"Synd på så rara ärtor"

"Nu går skam på torra land"

"Det fina i kråksången!"

Fan. Nej just det. Han är ju bara 38. Jag måste fan hört fel. Sa flickan.

Med framtiden bakom sig, och han märkte inget:

"Jag har aldrig varit inne på internet". Säger/påstår Ingvar Oldsberg.

Vad tycker vi rent generellt om att kokettera med sin obildning?

Han har köpt en stor herrgård. Han är vigselförrättare. Han har konferenser. Men helt sjukt mycket skulder. Ingvar, är det så att du inte ens har varit inne på din egen hemsida för Baldersnäs? Tro fan att det inte funkar. 

Välkommen till framtiden. Den är redan här.

Jonas och kärleken:

J: Varför hatar du mig?

Jag: Men älskling, jag älskar ju dig?

J: Varför älskar du mig?

Och sedan återgår han till att följa Brothers & Sisters:

"... visst är det ett intelligent Falcon Crest?".

Männen jag omger mig med, och deras språk:

1.  "... sa flickan".

2. "Nu skall vi se sa blinda Sara".

3. "Det löser sig sa han som sket i vasken".

4. "... sa flickan när hon klev på spelarbussen".

5. "Även en blind höna"

Man kan tro att jag jobbar på ett äldreboende, eller på vårdcentralen. Nejnej.

Dom coola killarna jag jobbar med låter PÅ RIKTIGT som min morfar, allihop.

Är det inte underligt? Och att man kan lägga till "... sa flickan", efter allting, hur många gånger som helst, under en dag?

"Jag är pinnhögst av er allihop"

Vi har en ny projektledare, som inledde dagen med ett redaktionsmöte. Veckans utmaning är att det finns tre paket att tävla om. För varje SNÄLL sak man gör kan man få en poäng.

Flest poäng under senaste dygnet får ett paket. Jonas fick genast ett för att han tryckt ner hissen imorse.

Johan I (längst ner) cashade in redan på sitt efternamn ser det ut som.

Och M, hon ritade vid halvfem dit sitt namn med fem pinnar efter.

"Jag har varit skitbra idag, helt enkelt. Jag förtjänar att vara pinnhögst av er allihopa".

Respekt.

Jonas får ett skivtips:

Jag mötte Mathilda efter skolan i måndags. 

- Mamma mamma, VET Jonas att där bandet han gillar, vahetterdom, Gunroses har kommit ut med en NY skiva?

Jag sa att jag hört den hela helgen, verkligen weekend på repeat. 

Och jag överdrev inte det minsta.

Omdömen:

Jag: Men var han inte JÄTTEHÄRLIG?

M: Va? Den där TVÅKRONORS människan?

Trött på jobbet:

M: Men kan vi bjuda på en liten sovmorgon innan mötet på måndag? Jag är så TRÖTT nuförtiden.

Jag: Det måste vara åldern?

M: Ja. Absolut. Jag skall genast ringa Akademikliniken!

Fisk eller fågel i Östafrika:

Vår apexpert Martha och jag pratade länge om namn och titlar.

I en del av världen där man inte har tv, inte kan svänga sig med referat som "du vet som i vinjetten till Entourage", och både jag och Martha räknas som urgamla (över fyrtio), är vi inte helt lättplacerade.

Vi har båda jobb, och alla i byn har iallafall en vag aning om vad vi gör. Jag har familj, inte Martha.

Dom kallar mig miss Ylva.

Martha kallar dom Sir.

Brussel Air guidar på Bästkusten:

Jag läser alltid guider. Guideböcker, små resetips, reportage, sammanfattningar i tidningar.

Men man måste alltid alltid ha schiffernyckeln. Ett eget Mc Donaldsindex.

I Bryssel Air fallet blir jag lite misstänksam redan när O Learys Irish Pub bli bästa barhänget i Kampala (no way), men helt säker när de plötsligt har en guide över Gothenburg.

I gott-gäng-fiskgratängstaden tipsas man om den här häftiga skoboutiquen:

"Nilsons Shoes - situated on Avenyn, very fashionabel and cool shoes, with high quality...

Om du bara skall besöka EN skoaffär i Göteborg det här året... då kanske inte det är Nilsons? 

Innan jag ställde en fråga för mycket:

Det var så trevligt. Lite safari, några gin tonic med managern.

Och sen:

Jag: Men hur är det med Kongo konflikten?

M: Jaaa... det kommer ju flyktingar ibland. Och förra veckan stal någon två AK4:or av våra vakter. Bakom träden där.

Jag: Men var det inte någon stöld här förra året också?

M: Jo just det, men det var ju en kille som fått sparken ur armén. Han kom ju hit och hotade gästerna med en handgranat. Så dom fick ge honom allt dom hade.

Jag: Eeeeh. Jaha.

Och sedan vaknade jag 02.14 och kunde inte somna om. Och undrade om det skulle uppfattas konstigt om jag krafsade på Johan eller Georges tält, och om jag kunde sova där isåfall, eller om jag bara skulle sova UNDER sängen?

Eller bara inte alls, som det blev.

"Lekande barn" på afrikanska?

Liten afrikansk ordlista:

Now: närsomhelst, inom en vecka.

Now now: ganska snart, men allt är relativt.

Just now: Det är nästan med en gång. Som här, vi åker just now, skall bara pumpa däcken först...?

Note to self: glasögon.

Glasögon, don´t leave home without it.

Det tog en stund innan jag fattade varför chauffören stannade just här. Och varför Johan och George tog fram kamerorna.

Sen reste sig stenarna och några gäspade.

Friluftsliv:

Vid tio är det kolmörkt och jag lånar Marthas pannlampa och snubblar hem.

Alldeles försent inser jag att utedasset ligger 25 meter från mitt ensliga hus, och att det inte finns någon dörr, och att det vätter mot en mörk och ändlös djungel.

Aldrig har ett utedassbesök känts mer... uteslutet.

05.14 hör jag steg utanför mitt hus.

06.00 börjar de slakta en av tio hönor.

08.00 skall jag äta frukost med Martha. Potatis och bönor. Igen.

Ja, ni förstår själva.

En dag i landet smøret neråt:

(i ingen særskild ordning):
- Hårddisken kraschar, har ingen dator.
- Anlænder før sent før middag, åker mot djungeln før tidigt før frukost.
- Bensinransonering, måste stå i bensinkø i en och en halv timme.
- Sjælvklart ingen mottagning på telefonen någonstans, i princip.
- Barnens snowracers ær borta, det ær tydligen snø i Sverige. Vet jag var? Nejnejnej,
- Blir bjuden på middag, tar med en kyld flaska vin, får stekt potatis, bønor och kål.
- Sover sjælv i lite avlægset hus i djungeln. Exakt 05.15 væcks jag av steg. Det ær tydligen kocken, som skall slakta en massa hønor och har bjudit alla sina vænner på morgonkaffe.
- Åker fyra timmar extra før att hitta en bankomat. Åker længs kongolesiska grænsen mer eller mindre hela vægen. Perfekt. PERFEKT.
- Framme i Buhoma. Johans dator (som ær lagad och har rest med mig från Sverige, ær också død nu).
- Har glømt ta med Ahlgrens bilar till lækaren, och nånstans efter vægen tappat bort en av barnens tre fotbollar.
Fanfanfan. Det skulle varit... någon annan bara.
Men nu, nu sitter jag i Buhoma med en kall øl. Och norsk dator.

Grisen, råttan och kattens årstid står för dörren:

Just när det var som mörkast hörde jag en röst:

"Ylva, vill du jag skall hjälpa dig med dina kvitton?"

Och det var på RIKTIGT. Inte bara inne i själva huvudet.

Tack Jennie.

Jonas pekar med hela handen:

Jonas: Golvet är inte en förvaringsplats. På golvet är bara en plats för MÖBLER.

Jag: Men jag har tänkt att det här är en plats för... mina fotoalbum?

Jonas: Men just nu tar dom upp en kvadratmeter... det är ju 48 000.

Jag: Var det inte 52 000?

Jonas: Då. Nu... nu är det LÅGKONJUNKTUR.

Jonas hjälper till med studierna inför prov:

Jonas: Men Kina är ju en kommuniststat, men dom är ju ändå ett kapitalistiskt land.

Dea: Men kolla, jag kan fånga en tomat med munnen.

Jonas: Eh?

Dea: En gång fick jag in 12 Ahlgrens bilar på raken. Tappade inte en enda.

Såhär tycker Klara om Johan Palms fans:

Jag läser om Johan Palms hysteriska fans i kvällstidningarna. En av 16-åringarna i Idol, för dom som inte visste det (mamma?). Dom skriver att de skriker. Jag som satt på raden framför förra veckan kan säga att det stämmer. Verkligen. Dom grät högt också, fast Johan inte satt löst för en sekund. Brevet ovan skrev Klara dagen efter.

Jag: Menar du att musiken var hög?

Klara: NEJ. Men dom där tjejerna. Dom som BARA skrek, HELA tiden!

Nyss på Södermalm:

Dresscode: filmstjärna, inte tecknat. Klara skall vara Hermione, Mathilda Daphne (Scooby Doo). Jag har just sytt färdigt Gryffindor märket till Klaras tröja (egentligen på manteln).

Jonas: Du fattar att Dea kommer att vilja ha ett sånt va?

Sen går han på fest. Några minuter senare kommer Dea.

Dea: Ååååååh - kan vi inte göra ett sånt, och sy på pappas StoneIsland tröja? Osså kan jag ha den HELA tiden? 

Nu har jag bara en lila Daphne kjol kvar.

Vapenspecialisten tar kundservice till en annan nivå:

Är det inte öppet det heter? Det man skall ha när kunderna kommer?

Klara har tydliga etikettsregler:

Jag: Jag vet att maskeradreglerna är att det skall vara en filmstjärna men inte tecknat? Men jag är ju VUXEN, kan inte jag få vara Marge? 

Klara: Nä. Du kommer att bli jätteful med blått hår. Det skulle inte passa dig alls.

Sista ordet går till Dea:

Jag: Verkade tabletten?

Dea: Vadå, jag tog den för två sekunder sedan?

Jag: Eller typ tjugo minuter, har du tappat tidsbegreppet?

Dea: Vadå, du som säger vi ses om en kvart och dyker upp dagen efter typ? Skall du prata TIDSBEGREPP verkligen?

Tre sorters lögn:

Lögn, förbannad lögn, och statistik. 

Här är ett enkätsvar i Expressen som bara blir till fler frågor:

1. Varför svarar 26% av den svenska kvinnorna på en fråga om en kvinna de påstår att de inte hört talas om? Orka, någon?

2. Hur tänkte de 2% av männen som vill påstå att de bara vill ha en "vänskapsrelation" med Linda Rosing?

Igår kväll i Köpenhamn:

Tåg från Malmö central 21.02.

Framme 21.37. Vid bord på Sans Soucis ca 22.10.

Då fanns det bara ost kvar i köket. Men den åt vi upp.

Just nu i ett konferensrum nära mig:

Varje gång jag går förbi har de en ny powerpoint uppe. Just nu "Förstår Stolt Ansvar".

de har också haft "Våga" och "Var Dig Själv". Och trettio andra, liknande. Det ser ut som en managementsketch. 

För tidigt, och för långt från sängen:

Det fanns en tid när jag alltid föreslog Brommas då nedlagna flygplats för stillbildsplåtningar.

Men nu. Nu går det plan härifrån vid sex, och jag åker med. Malmö nästa!

Så nära, men ändå så långt borta;

28/11

Jag reste till Uganda med Johan L för att träffar apor och andra primater.

4/11

Jag påbörjar min 28-timmars dörr till dörr resa, hem.

5/11

09.30 - Jonas lämnar "hem" och reser till Filippinerna.

11.15 - jag anländer hem.

10/11

07.30 Jonas kommer hem och går och lägger sig.

07.50. Jag och barnen lämnar the building.

-----

20.30 Jonas har somnat som en hundraåring tant. I sovrummet. Jag har jättetråkigt, i köket.

22.10 Zzzz. Han verkar jättetrött. Kanske att jag vänder på honom framåt helgen, så han inte får liggsår.

Just nu på Fatbursgatan: Ett annat par skall kolla film.

Inte jag och Jonas, men två tonåringar vi känner, har hyrt en film:

D: Men jag hyrde den när jag trodde jag skulle vara själv. Jag har hört att man gråter HELA TIDEN! Den handlar om en tjej och hennes kille skall DÖ, och sen efteråt har han arrangerat en massa brev, ett i månaden, med grejer hon skall göra - och alla slutar med ps I LOVE JU! Guuuuullliigt!

M: Jag hade kanske inte valt just den filmen.

D: Men du kommer också att gråta!

M: Om jag skrev brev till dig med en massa saker du skulle göra, skulle du GÖRA dom då?

D: Såklart.

M: Verkligen? Skulle du?

D: Ja... alltså, om du var död, då.

D: Skall vi kolla på stora teven eller datorn?

M: Datorn. Den blir nog bra på en liten skärm.

Just nu på Fatbursgatan: Tonåring vs frisyr:

J: Vet du, håret växer EN CENTIMETER i månaden!

D: Va! Otroligt coolt!

J: Man kan räkna ut hur mycket det hinner växa till studenten!

D: Wow!

Jag vill vara han till höger:

Här är årets guld & diamantbloggare.

Nehe just det. 

Vill inte alla vara Zlatan?

Kan inte alla få vara Zlatan, om det handlar om att blogga?

Har funderat mycket över Peter Barlachs tävling (eftersom jag inte ens kan länka så är jag ju knappt korpspelare, men ändå).

Jag nominerar Peter Barlach till Årets Spelare iallafall. Jag tycker hans blogg är helt briljant, nästan alla dagar i veckan. 

Just nu i Göteborg eller för 25 år sedan:

Regn, spårvagnar och meningar som kryddas av "eller så" (bara tillagt i slutet), enna (lite varsomhelst) och "goa". Allt är som det skall vara. Här.

Just nu i Göteborg:

Jag: Men har du någon erfarenhet av friluftsliv?

X: Alltså, jag har varit ute och rott några gånger?

Saker vuxna gör:

K: Mamma varför dog han som jagade krokodiler?

Jag: Alltså, han gjorde ju farliga saker hela tiden... till slut kanske man inte har tur längre.

K: Saker man inte får?

Jag: Ja...

K: Vadå, men säg, viskade han högt under lektioner?

Tonåringarna förberedde oss inför Idolkvällen:

J: Ikväll är han där också, vad han nu heter, Destinys Childs pappa.

D: Men Destinys Child är ju en grupp?

J: Jamen dom är kanske syskon då?

D: Han kanske bara var deras manager eller nåt?

Två timmar senare hör vi Desmond Childs hyllas av hela Frihamnen, som legendarisk låtskrivare av sådär en 3-4000 låtar.

"Jag har en hit sådär vartannat år, det lever jag bra på - tricket är att man måste få ur sig alla dom där låtarna emellan också..."

23.35, i Frihamnen: Påsar till alla!

T: Men vi MÅSTE ju kunna klämma in ett möte... vad tror du om 19.20 ikväll... då hinner jag precis innan sändningen?

Jag: Ja. Eh. För att det skall funka måste jag ha med mig barnen... OCH få platser i studion.

T: Lätt!

Fem timmar senare har vi haft möte, barnen har sett idol på plats och fått allas autografer, ätit glass, kollat hur en ob buss funkar... och att vi misslyckas rätt länge med att hitta en taxi hem känns helt okej.

Klara tackar nej till fest:

Jag: Vad skall du vara på maskeraden?

Klara: Jag skall vara kackerlacka. Jag skall ligga eller krypa på golvet och vara JÄTTETRÅKIG.

Jag: Du vill inte gå va?

Klara: Nej.

Hur snygg på en skala?

M: Jag tycker inte dom är snygga nog.

N: Okej... den här då?

M: Nej, jag menar att dom skall vara hållkäftensnygga - annars får det vara.

Manlig bonding på jobbet, far far away from hemnet:

A: Och ni trivs på båten?

T: Jo. Och nu har vi ju ny värmepump också.

A: Vad bra.

Dåtid i kasse från VI:

M kom hem från skoldisco, arg och ledsen om vartannat. Om jag hade glömt hur det var för sådär en 35 år sedan så kom jag ihåg det nu. Killarna bjuder inte upp utan står i ett hörn. Musiken är ganska hög så man kan inte prata. Man tappar bort sina kompisar. Killen man gillar dansar med någon annan "hela hela kvällen".  

- Tänk på mig då, säger jag, Jonas dansar ju ALDRIG?

- Men du fattar ju ingenting! Jag är väl inte fyrtioett eller nåt, jag är TIO!

- Det här var den sämsta dagen i hela hela mitt liv. Jag vill slå sönder något.

Och äntligen kunde jag och Klara hjälpa till. Resterna av tallriken ligger i kassen på bilden.

Igårkväll på Fatbursgatan:

Klara har bakläxa.

På modernt vis. Vi skall alltså baka stora rosa maränger till hela rosa gruppen. Med deras initialer i choklad på toppen.

Idering vs. tid/rum:

Jag och Idering har bestämt att äta lunch på onsdag. Idag.

Jag påbörjade min resa igår morse vid sju, reste på knöggliga grusvägar via Fort Portal och Kampala, för att hinna med Brussel Airs flyg vid midnatt. Vid sex var jag i Bryssel. Väntade i tre timmar på flyget till Bromma. Fick tag på en taxi. Ringde Johan:

Jag: Kan vi inte äta på Melanders i Söderhallarna?

Johan: Njaaaaa... det känns väldigt långt bort?

Fan. Jag var just tvungen att lära mig ett nytt ord.

Vertraakt. Det betyder tydligen försenat på något belgiskt vis. Uppsida: Ingen

Plåster på såren: wireless

Just nu i USA: Sarahs 15 minuter är slut.

... inte en sekund för sent.

Mess från Sverige; "Vi är på tv-festen!"

Kul. Kul. Jag har en egen tv fest här i Entebbe. Här måste man checka in tre timmar innan flight, och Ola reste före mig. Nu har jag tv fest med valvaka. Ensam. Just nu håller Mc Cain ett tal där han berättar att loppet inte är kört... Moahahahahaha.

Följ med farbrorn upp i skogen så får du gå på högskolan:

Så jävla trasigt. Först skrev jag jättelångt här. Men det var ju helt onödigt, den här bilden säger ju allt. Att bo i ett land där den kampanjen behövs?

Det är mycket man kan hålla käften och aldrig mer gnälla över hemma, känner jag. Jag skall börja med CSN.

För en vecka sedan i Kampala:

J: Penisförstoring här? Är inte det lite... sand i Sahara och den skiten?

Välsignad shopping i Fort Portal:

Just nu i Fort Portal:

Vi närmar oss civilisationen med stormsteg. Eller iallfall fyrhjulsdrivet.

Just nu vid ekvatorn:

Den ekologiska resan fortsätter.