Lära för livet?

Jag har lovat att sy en klänning tills när D tar studenten, så jag, hon och dom små tjejerna bestämmer att vi skall gå till tygaffären och köpa iallafall mönstret.

Inga konstigheter.

På kvällen, vid vårt matbord, utspelar sig detta:

Jag: Och sedan hittade köpte vi ett jättefint mönster till klänningen.

Jonas: Hurdå... jag fattar inte... hur kan man köpa bara mönstret... sitter inte det liksom - PÅ tyget?

D: Åh pappa, jag FATTADE INTE HELLER när vi var i affären... och dom tog fram en massa BÖCKER... inte liksom... tyg eller något.

Jag: Men... kan ni INGENTING?

Jonas och D: Eeeh?

Jonas: Det här gjorde jag i slöjden: En orange grytlapp som barnflickan slängden, och en trana som tappade huvudet. Nej. Ingenting.