fredag 19 september 2008

Här ger jag "uppåt framåt" ett ansikte.


Det snart två veckor sedan, och det sägs att jag befann mig i världens högsta och längsta canopy walk. Det vet jag inget om, eftersom jag bara tittade upp, fram, mot nästa trädstam. Kanske låg bron direkt på marken? Jag vet inte jag. För mig är det 530 meter rädsla. Och jag såg varken ner eller tillbaka. Uppåt framåt. Vilket jävla uttryck det är.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det går faktiskt inte riktigt att avgöra på bilden. Den KAN ligga på marken. Malaysisk humor i toppklass i så fall.

ylva sa...

Det är ju det jag säger. Och så praktiskt, att de slapp bygga på höjden...! För att inte tala om vad de måste sitta och klucka i personalrummet.