Nu, nu händer det:

Vi åker mot Entebbe, och flyget hem. Det var länge sedan jag jobbade på något så knasigt. Och härligt. Och träffade så mycket sköna människor - INGEN har klagat den senaste veckan, trots att vi ändrat saker hela tiden, saker glömts, någon glatt har ljugit, en annan minns hur det verkligen var, många är nervösa eller trötta... och de lokala, som undrar WHY.

Ja. Alla. Fan vad ALLA ändå höll ihop det. Nu är det bara resten kvar.

Ursäkta, vad sa du?

"I have promised them some comfort" ringer lite i mina öron. Precis innan hela expeditionen gick iväg igår, vad jag tvungen att skaffa en bärare till. De var redan femton, alla med mellan femton och tjugo kilo i ryggsäckar... vatten, stativ, mat, tält... packlistan var ändlös.

Men till komforten. Jo, då hade teamen lovats kuddar.

Dom skall bo i tält, sova i skogen, äta ur små plastlådor, dricka ljummet vatten, sova på knöggliga rötter, bajsa i skogen (OCH dom har måst lova att elda upp papperet efteråt).

Nu kuddar. Och den där bäraren, som själv känner att han kallats in för att bära en ryggsäck fylld av... luft. Han har fått något att fundera på.

Det var bara tre kuddar till slut.

De dimhöljda bergens tv-produktion:

Det är nästan mörkt i dalen nu, och jag och Johan skall snubbla tillbaka från internet lodgen. Såklart har vi pannlampor, såklart har vi aldrig dom med oss, såklart lyser vi vägen fram med mobilerna. Det är ju ändå det enda vi kan ha dom till här. Där uppe på berget sover dom nu, eller snart. Omgivna av runt 450 bergsgorillor, ca 40 ganska aggressiva skogselefanter (de äter tydligen något blad som gör dom lite småpackade), 360 fåglar, chimpanser.

Bwindi Impenetrable Rainforest är den enda plats i världen där de tre människoaporna samsas i skogen. Bergsgorilla, chimpans och människor. Fast det är nog det sista dom där uppe tänker på ikväll.

I the impenetrable rainforest hör ingen dig skrika:

... man hör bara de 360 fåglarna.

Samtidigt på lodgen:

- Okay guys - you heard of trial and error, right? No? Okay then...

George har nu i en timme försökt förklara ett komplicerat system med ett tält upp, en kastrull dit, glöm inte kolet, om ni ser en kamera kasta er åt sidan, åtta av dom här muzungusen är deltagare, dom skall ni inte hjälpa...

Nu har han gett upp och gör en karta med små prickar som flyttar upp och ner i skogen. Och teckningar. Allt är glasklart.

- Crystal clear now guys? No? Anyway...

Just nu i Bwindi:

Dom väntar på samma sak som vi. Åtta deltagare skall strax gå förbi, fortsätta på en stig till höger om kyrkan och sedan upp på bergskammen. Någonstans efter vägen kommer Kenneth att ge dom lite överlevnadstips och säkert visa några av de 360 fåglarna. Vi är äntligen på GÅ.

Holländarna kommer att överleva till lunch iallafall:

J: Okay, yes, great... toast,  butter, marmalade... bananas...

Jag: Can I take a picture?

J: Okay, yes... yes... all I need now is pepper.