Hur svårt kan det vara?

O: Alltså det här trasslet med Lars Vilks...

Jag: Ja?

O: Kan inte dom bara göra en egen rondellhund med Jesus, 

så är vi kvitt sen?

Igår på restaurangen:

20.35

Jonas: Kommer du snart? Jag har suttit här i fem minuter?

20.41

Jag orkar inte svara, springer mot restaurangen.

2.42

Jonas: Kommer du snart? Jag sitter ju här SJÄLV med en flaska vin, jag känner mig sin eb NÄTDEJTARE?

Just nu på Fatbursgatan:

J: Men om du VILL att vi skall vara ett jävla LATTEPAR så har vi en kris. Det kommer inte att hända.

(Jonas vill inte gå på Vårsalongen i helgen)

Söndag på Djurgården/in Hell?

Jag: Men vad skall vi göra i helgen?

Jonas: Ingen aning.

Jag: Men kan vi inte gå på Vårsalongen, på Liljevalchs?

Jonas: Men jag orkar inte vara en sån människa.

Jag: Hurdå menar du?

Jonas: Ett sånt där DJURGÅRDSPAR.

Jag: Men kan vi typ... gå på Skansen?

Jonas: Skansen är okej. Det är ju gulliga lemurer och skit. Men jag pallar inte den där Vårvisningen eller vafan det heter.

Jag: Vårsalongen.

Jonas: Ja iallafall, att på måndag frågar någon vad jag gjort på söndag, och då måste jag svara att jag varit på VÅRSALONGEN. Nej, det pallar jag fan inte.

Kanarieöarna var som en disneyfilm - alla talade svenska:

Men vänta nu. En hund som ser helt jävla animerad ut?

Och varför pratar den inte med Peter Jöbacks röst? Eller om den skulle sjunga som Sofia Kjällgren kanske? Det borde den verkligen gjort. De har en del kvar att jobba med här, i vildmarken bortom Maspalomas.

Jonas landar i den hårda spanska verkligheten:

Jonas: Alltså, såna där tokigt stavade kinamenyer och så, det trodde jag var en myt.

Jag: Nej. Jag har sett både kotte i sås och biff med slök.

Jonas: Jag förstår det nu. Här kan vi beställa Bränd Grädde Med Ägg Av Fjäderfä?

WTF?

(det alltså nummer 89 på menyn - nummer 90 är... Stek Mjölk?)

Vardag på Södermalm:

Jag och barnen har för länge sedan bestämt att det är okej att uteliggare och bänkfyllon flockas där vi bor. Jag har berättat att det är för att vår stadsdel har sagt ja istället för nej till en massa olika ställen där dom kan få hjälp. Det tycker barnen ändå är bra, att man är generös.

Men idag blev det lite extra konstigt.

Jag sitter i en taxi vid Mariatorget som stannat för ett rödljus. Plötsligt driver ett gäng rätt vindrivna existenser mitt i gatan, mot bilen.

- Å fyn faaan, säger taxichauffören och trycker på centrallåset. 

Så ställer en av dom sig och tittar rakt på mig, och rycker i dörren.

Och det är Leyla K. 

Är inte det konstigt?

Taxichauffören hade INGEN aning om vem det var. Jag funderade på om jag skulle nynna Got To Get, men lät bli.

K funderar över rösträtten:

K: Alltså, hur gammal är man när man måste sluta rösta? Alltså i val och så?

Jag: Aldrig, alla över 18 får rösta så länge dom lever.

K: VA!? Får dom som är hur gamla som helst rösta?

Jag: Ja.

K: Oj.

Jonas: Försökte hon just dra in rösträtten för min mamma?

Min dotter, affärskvinnan:

K: Det är väldigt synd att jag inte kan hitta reservsträngarna till gitarren.

Jag: Fast du behöver ju dom inte nu, och så dyrt är det inte med strängar.

K: Det är ju konstigt. Dom borde kunna vara jättedyra, utan dom kan man ju inte spela?

Jag: Hm.

K: Som att bensinen till slut kommer att kosta mer än bilen. Utan den kan man inte köra.

 

Jag fasar för när K styr låter behov styra prissättningen i den verkliga världen...

Vi firar jul idag (21:e):

Och ja, vi är i Göteborg. 

L: Få man vara så åpen att man tar och värmer på lite glögg?

U: Jag var så åpen så att jag drack den kall!

Fotnot: Åpen betyder alltså typ... girig.

Man kan tydligen inte låta kalla presidenter sköta bokföringen.

Vi har ett möte på jobbet, det är långt före lunch.

- Alltså, förlåt, luktar det ÖL härinne?

- Jaaa... nu när du säger det. Öl, vad konstigt?

- Är du säker... jag trodde att det var någons parfym?

- Va?

- Kan det vara min hudkräm, lukta här?

- Neeeej..

- JAG VET VAD DET ÄR, det är ju pärmarna här... vänta, johodå. Kvittona LUKTAR ÖL.

Och det konstiga var att sedan lyfte vi ut dom tjocka tjocka pärmarna med en miljard kvitton och lukten försvann.

Kvar var bara några av oss som liksom försökte... förklara hur det kunde gått till.

Någon riktigt, riktig godtagbar förklaring hade vi inte.

Annat än att det var väldigt varmt, och att det är... liksom gott med öl.

Gud finns överallt?

Min kusins son har haft en bra dag i skolan:

"I X:s skriftliga omdöme står det som ett utvecklingsmål i ämnet SO i åk 2: kunna återge och levandegöra några grundläggande bibliska berättelser. X nämner Rödluvan och vargen och Sagan om ringen."

Det skall tydligen kompletteras en del i utbildningen, men dom har lovat att hålla tyst om en del detaljer. Främst då att Gollum tydligen inte alls är en biblisk figur.

Jag lägger mig platt.

Jag: Men... vi skall ju köra nu... vad är det där på dina byxor... över HELA dina byxor?

P: Lera tror jag.

Jag: Eh okej. Men tröjan, vad har hänt med den?

P: Vi brottades i sanden. Därborta.

Jag: Eeeh ja. Men håret?

P: Vet inte...?

Jag: Men... men... du är ju som... som mina barn... och vi har ju inga EXTRAKLÄDER med oss...

P: Nä... men vet du. Om ni hade velat ha en REN programledare så finns det rader att välja mellan. RADER. Av jätterena programledare.

Jag: Äh, det gör inget. Verkligen. 

Det gjorde det inte heller. Verkligen. Det blev nog faktiskt bara... ännu bättre.

Karibien vs West Broadway

Same same but different, säger jag.

Är 32 dollar för en liten mozzarellasallad ett skämt, oförskämt, eller är det bara jag?

I Karibien hade jag ju kanske inte fått den alls, eller fått äta den medans någon sålde min handväska eller bror runt hörnet. Men ändå.

Så liten faktiskt, att jag beställde TVÅ.

Beyond fucked, skulle jag sagt.

Det sa jag såklart inte, jag blev så förbannad att jag betalade.

Det är fan ännu konstigare.

The odds var fan inte på min sida igårnatt:

En natt skulle jag vara i New York. En natt la jag alla mina pengar på Soho Grand.

Hotellet där man får champagne när man checkar in, och kan låna en guldfisk om man vill.

Då väntar man sig inte det här:

03:45

- Tuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut!

- Attention all guests. There might be a fire. Please stay in your rooms - I repeat - STAY in your rooms - but put a wet towel by the doorstep...

Och sedan uppdaterade rösten i taket mig sådär var femte minut den närmaste timmen.

Sen fick man somna om.

Tack. Tack så hemskt mycket.

Lurade upp på läktaren. Eller inte.

Vi har jobbat i Karibien i tre månader. Det har oftast inte varit helt lätt.

O: Jävla kleptoland. Allt får fötter, överallt.

D: Men idag tycker jag det var lite fint, nu stod ju alla di inhemska helt öppet och snickrade på skeva bord och små hyllor dom skall ta med sig hem...

O: Hmpfff.

D: Men då är det ju nästan inte stöld ens. Alltså, vi SKA ju hem. Det är ju... bara en massa bitar.

O: FAN.

Kontorslandskap

Ännu en dag på jobbet:

FYI: den illgröna, drygt meterlånga ormen är nu utsläppt efter att ha gjort sin insats som tv stjärna, och även den pälsiga insekten i lilla burken är nu mer av ett sprätt-djur, i djungeln.

Nakendag i charkskylten:

Snabbköps voodoo:

Strax efter mataffären, en bit före den italienska delikatessbutiken - där ligger voodoo affären.

Dom mest uppenbara behoven finns redan täckta och tappade på flaskor - kärlek, pengar, andras misslyckanden och vackra barn.

Men dom säljer också anti-jinx spray. Fast just igår var den slut. Otur (som såklart hade avhjälpts med en dust spray - voodoo butikens Moment 22).